Det senaste..
Sen på lördag- kvällen så fick jag reda på att min far hade hört sig för om en lägenhet till mig, nu när jag praktiserar här hemma! Så igår var vi och tittade på den, en liten etta med kokvrå, den var faktiskt hemskt fin och nyrenoverad med fräscha tapeter. Möblerna var väl inte det bästa men man kan väl kanske göra något åt det senare. Skulle iaf få lägenheten den 14 april, om styrelsen godkände det! Så det kan väl kanske bli skönt, mamma och pappa skulle även stå för hyran och elen eftersom inte jag har några pengar/lån.
Just nu är jag på praktiken och det finns verkligen ingenting att göra. Jag och personalen (en) som jobbar har mer eller mindre suttit och snackat hela dagen =)
Ska nog snart gå hem eller om jag ska vänta tills jag har ätit, god mat sen klockan 17.. hehe
P.S. Pratade med min handledare i fredags också, glömde visst säga det. Men samtalet gick iaf bra och efteråt fick jag vara med på ett samtal med en klient! Och igår var jag med på ett annat samtal coh det var med samma klient och soc.
Tjuren glömde bort..
Men nu ska jag fortsätta dagen.. började klockan 8: har tvättat av bänkarna i köket, skrivit en handlingslista, skalat potatis och nu kollar jag mailen. Det är så här som mina dagar ser ut!
"Ta tjuren vid hornen"
Min praktik har väl inte varit den bästa som jag antar att de flesta vet redan. Så igår efter 9 veckor så ringde jag upp till Östersund för att få råd om hur jag ska hantera situationen. För det första så tyckte hon att jag hade ringt alldeles för sent, och det vet jag också att jag gjorde. Tror att jag redan visste första veckan att något var fel och att det inte skulle bli bättre. Men det är så att jag är en person som inte gillar att ta konflikter med andra människor som jag inte känner. Men nu har jag inget val längre utan jag måste prata med min handledare idag och jag har verkligen så ont i magen =(
Jag ska prata med henne om hur jag har känt under hela den här tiden, att jag inte har känt mig välkommen, att personalen knappt pratar med mig, att jag och min handledare knappt pratar med varandra och att vi inte har någon handledning över huvud taget! Vi har försökt med det ca 3 gånger på dessa 9 veckor och den handledningen har väl ungefär varat i ca 2- 3 minuter. Men jag kan väl inte skylla allt på dem och henne, jag har också ett ansvar i det hela! Jag vill så gärna veta vad som gick fel från början och vad det är som jag har gjort fel, för jag vet att de inte tycker om mig. Detta för att jag har fått en del "pikar" riktade emot mig.. som: "å idag Johanna kommer du att få jobba", som jag inte gör det annars! Och att jag är så tystlåten, vilket jag brukar vara den första tiden då jag just har träffat nya människor, men sen efter en tid brukar jag ju "mjukna" upp. Men det har jag inte gjort nu.. och allt är bara så jobbigt liksom! Sen pratade jag med Annlie (praktikläraren) om att min handledare inte tycker att jag ska få vara med och göra saker, socionomarbete för att jag bara är på termin 3. Men då sa Annelie att det var självklart att jag skulle få vara med och ta del i deras arbete. Så nu kanske ni förstår vilken jobbig dag jag har framför mig! Är varm i hela ansiktet, och nu har jag börjat fundera på om det verkligen är så hemskt som jag säger att det är.. men med tanke på att jag har klagat för alla hur jobbigt det har varit under dessa veckor så tycker jag inte att jag borde sitta i dessa tankebanor!
Jag måste helt enkel stå på mig och säga vad jag känner, för det är ändå bara jag som förlorar på detta i slutändan. Det är min utbildning och det är jag som har ett studielån, jag betalar väldigt mycket för att få lära mig. Och vad har jag lärt mig: att diska, att laga mat och att plocka undan, städa och läsa! Det är så fel, och det är så jobbigt och höra vad alla ens vänner får göra på sina praktikplatser, man känner att man kommer så långt efter!
Ja då vet ni vad som väntar mig idag då.. hoppas att eran dag blir bättre än min iaf! Håll tummarna för mig är ni snälla =)
Akutmottagning, kirurgi =)
Det var till den avdelningen som jag hamnade i tors efter att jag varit upp till Hagfors vårdcentral. Kom upp till Torsby vid halv 1 och där fick vi vänta ett tag på att få komma in till en läkare som skulle kolla på foten. Men när han väl kom (ung) så konstaterade han i alla fall att jag fick lov att åka ner till röntgen och kolla vart nålen satt eftersom man inte kunde hitta ingångshålet.. Nere på röntgen så kunde man se att synålen satt ända nere vid benet i foten =( Så jag hade all rätt att ha ont! Men här kunde man inte heller hitta ingångshålet! Sen så satt vi och väntade på läkaren i ca 40 minuter, och när han väl kommer in så ger han mig mina alternativ: Bara få lokalbedövning och skära ut den (aldrig=ont) eller att bli nedsövd och dessutom få lokalbedövning! Det sista alternativet valde jag =) Men eftersom det var 6½ timme sen jag hade ätit så ville de inte sova ner mig (andningen).. så istället så stack de en "stor" spruta i armen på mig och sprutade in något som gjorde mig totalt borta i huvudet (härlig känsla).. Nej då, för jag kommer inte ihåg ett dugg! Vaknade upp en timme senare och då var nålen borta! På kvällen när lokalbedövningen höll på att gå ur så trodde jag verkligen att jag skulle kunna döda någon. Hade så jävla ont alltså.. men nu börjar jag entligen att kunna gå på foten! Och så ser läget ut just nu.. Så på måndag ska man tillbaka till praktiken igen då (sitta på arslet). Får väl hoppas och be att de ska komma in lite fler klienter snart!
Natti natti