"Ta tjuren vid hornen"

Tänkte först bara säga att allt med "foten" är bra nu.. fick med mig att par kryckor hem men de använde jag aldrig, detta för att det inte existerar några armmuskler i mina armar! Jag har märkt att det är väldigt många som frågar hur jag fick en nål i foten, svaret på den frågan är ganska så självklar för min del men tydligen så är den inte det för många andra. Men jag trampade helt enkelt på den och så gick den av. Den större delen av nålen åkte in i foten, ner till benet helt enkelt! Och där satt den fast, väldigt djupt inne enligt rötgen- bilden som jag fick se! Jaja det var det! Men idag har jag ett mycket större problem som jag måste ta itu med!

Min praktik har väl inte varit den bästa som jag antar att de flesta vet redan. Så igår efter 9 veckor så ringde jag upp till Östersund för att få råd om hur jag ska hantera situationen. För det första så tyckte hon att jag hade ringt alldeles för sent, och det vet jag också att jag gjorde. Tror att jag redan visste första veckan att något var fel och att det inte skulle bli bättre. Men det är så att jag är en person som inte gillar att ta konflikter med andra människor som jag inte känner. Men nu har jag inget val längre utan jag måste prata med min handledare idag och jag har verkligen så ont i magen =(
Jag ska prata med henne om hur jag har känt under hela den här tiden, att jag inte har känt mig välkommen, att personalen knappt pratar med mig, att jag och min handledare knappt pratar med varandra och att vi inte har någon handledning över huvud taget! Vi har försökt med det ca 3 gånger på dessa 9 veckor och den handledningen har väl ungefär varat i ca 2- 3 minuter. Men jag kan väl inte skylla allt på dem och henne, jag har också ett ansvar i det hela! Jag vill så gärna veta vad som gick fel från början och vad det är som jag har gjort fel, för jag vet att de inte tycker om mig. Detta för att jag har fått en del "pikar" riktade emot mig.. som: "å idag Johanna kommer du att få jobba", som jag inte gör det annars! Och att jag är så tystlåten, vilket jag brukar vara den första tiden då jag just har träffat nya människor, men sen efter en tid brukar jag ju "mjukna" upp. Men det har jag inte gjort nu.. och allt är bara så jobbigt liksom! Sen pratade jag med Annlie (praktikläraren) om att min handledare inte tycker att jag ska få vara med och göra saker, socionomarbete för att jag bara är på termin 3. Men då sa Annelie att det var självklart att jag skulle få vara med och ta del i deras arbete. Så nu kanske ni förstår vilken jobbig dag jag har framför mig! Är varm i hela ansiktet, och nu har jag börjat fundera på om det verkligen är så hemskt som jag säger att det är.. men med tanke på att jag har klagat för alla hur jobbigt det har varit under dessa veckor så tycker jag inte att jag borde sitta i dessa tankebanor!
Jag måste helt enkel stå på mig och säga vad jag känner, för det är ändå bara jag som förlorar på detta i slutändan. Det är min utbildning och det är jag som har ett studielån, jag betalar väldigt mycket för att få lära mig. Och vad har jag lärt mig: att diska, att laga mat och att plocka undan, städa och läsa! Det är så fel, och det är så jobbigt och höra vad alla ens vänner får göra på sina praktikplatser, man känner att man kommer så långt efter!

Ja då vet ni vad som väntar mig idag då.. hoppas att eran dag blir bättre än min iaf! Håll tummarna för mig är ni snälla =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0