Johanna Angelica Pettersson

Dålig uppdatering, jag vet. Men men, that´s life. Igår kväll låg jag och tittade på tv4- filmen, orkade ärligt talat inte titta klart på den så istället satte jag på en film på datorn, det fick bli My Sister´s Keeper, å fan va jag grät. Den var helt underbar! Ville se filmen redan då den kom på bio för ett x antal månader sen men det blev aldrig av, så jag hade nog ganska så höga förväntningar på den! För er som inte har sett den så tycker jag verkligen att ni ska titta på den. Väldigt sevärd film! Den handlar om en familj, mamma (Cameron Diaz), pappa (Jason Patrick), tjejen med cancer (Sofia Vassilieva), lillebror (Evan Elligson) och sen lillasyter (Abigail Breslin), som endast skapades, med de rätta generna för att kunna rädda sin sjuka syster. Men vid 13- års åldern så vill hon inte längre vara sin systers personliga donator, så hon stämmer sina förändrar för att få kontrollen över sitt eget liv, rätten om att själv kunna bestämma. Men samtidigt som hon fattar detta beslut så vet hon att det kommer bli hennes systers död. Jag kan ju bara säga som så att jag grät så tårarna sprutade, har nog aldrig gråtit så mycket till en film sen jag såg The Notbook, lite roligt att samma man har gjort dessa filmer! Men å andra sidan, då jag gick och lade mig så började jag tänka lite kring filmen. Jag kan kanske förstå att man skapar ett barn för att rädda livet på ett annat barn, trots att det är oetiskt. Men sen att ha barnet som en livs levande nåldyna i 13 år, att aldrig se barnet, att gå helt emot barnets vilja, det är något som jag däremot inte kan förstå. Å sen så har vi killen i filmen, flickornas bror. Honom är det ingen som verkar se över huvud taget! Men som sagt, jag tyckte att filmen var jättebra och den fick mig att gråta som aldrig förr, man ska kanske helt enkelt skippa att tänka efter då filmen är slut :) Jaja, nu ska jag ta och fortsätta och transkribera mina intervjuer och sen ska jag gå upp till biblioteket en snabbis. Ikväll är det Combat som gäller. Längtar!

                       
   

  
                     

XOXO // Johanna