Varför bloggar jag..?
För det första så har jag alltid älskat att skriva, när jag var liten så ville jag bli författare men jag antar att jag växte ifrån den drömmen, eller så kan man kalla det för realistiskt tänkande. Som liten satt jag alltid och skrev en massa olika noveller, små berättelser! Det flesta handlade om en viss kille. Men vad jag ville ha sagt med det hela var iaf att jag alltid har och alltid kommer att älska att skriva. Jag har dessutom alltid skrivit dagbok, slutade för något år sedan! Varför vet jag dock inte. När jag flyttade upp hit till Östersund och började på universitetet, det var ungefär då som jag upptäckte "bloggfenomenet" så för mig var det en självklarhet att börja skriva! Jag ser min blogg som en sorts dagbok, en dagbok där ni andra kan läsa om mig, ta del av mitt liv liksom. Men jag gör det inte för er, skriver alltså, utan jag gör det enbart för min egen skull! Det som känns så jobbigt med bloggen är att jag inte kan skriva ner allt som jag tänker på, utan att jag hela tiden måste tänka på de som läser. Fattar ni? Det finns flera saker som jag skulle vilja ta upp, som t.ex. åsikter, lite om vänskap och självklart personliga saker om mig själv, vem jag är och varför jag är som jag är men tyvärr så är inte detta möjligt alla gånger! Men eftersom jag älskar att skriva så skriver jag ner allt iaf men istället för att publicera det så sparar jag det som ett utkast! På så sätt får jag ut alla mina tankar och funderingar, det lättar på hjärtat liksom! Å framför allt så slipper man gå runt och tänka på det hela tiden, man kan släppa tanken och gå vidare!
XOXO // Johanna
